Historik
(ur Boken om Wiska)
Det område som nu kallas Stöttingfjället, hade av lapparna fått namnet Waddeje eller Waddilandet. Det lapska grundordet kan vara Waddje med betydelsen "område där snön ligger kvar länge".
I texten till Jonas Gäddas karta av 1671 anges betydelsen vara "ett jämnt och slätt land", en översättning som passar in mycket bra på ett annat lapskt namn på området: "Nuorte Plaike" (Norra Blaikfjället). Plaike eller Blaik betyder "slätt bergland i skogsområde".
Lappmarkerna var uppdelade i s.k. lappskatteland. Ett sådant räknades i skattehänseende som ett halvt mantal.
Nyttjanderätten innehades av skattelappar. Ett jägar- och fiskarfolk, möjligen lapparnas förfäder, tycks ha uppehållit sig inom området under kanske flera årtusenden. Den rikliga förekomsten av fångstgropar (vid Holmselet, Viskakvarnarna, Flärkmon och Majtjärnbäcken) vittnar om detta. Renskötande lappar kan inte ha grävt dem. Detta hade ju inneburit fara för deras renar. Tänkbart är, att groparna grävts av lappar under den tid, då de enbart livnärde sig av jakt och fiske.
Bland lappskattelanden i vår del av Västerbotten kan nämnas:
Wiskalandet:
Wieske var lapparnas namn på det område, där renarna trivdes så bra, att marken var alldeles upptrampad. Detta skatteland tycks ha funnits redan under 1500-talet. År 1562 skattade 16 skattelappar inom Åsele lappmark, men ingenting nämndes om var de bodde. Först 1656 omnämns en skattelapp vid Witzträsket, Peder Johansson. I en skildring från 1675 talas om Wiskalandet.
Kända skattelappar var:
1656 Peder Johansson
1695 Hans Nilsson
1745 Lars Ersson och Per Persson
1762 Lars Larsson och Erik Hansson
Lögdalandet kallas också Laggträsk eller Låggträsk
Lanaträsklandet: eller Launaträsk
Stavarsjölandet: eller Stavarsjaure
Alskalandet: eller Alsträsket omkring Alskasjön. |
Wiskalandet låg omkring Wiskasjön, som i äldre tider kallats Wijsjaure, Witzträsk, Wispträsk eller Wiskträsk.
Skattelapparna på Wiskalandet hade bland annat stabbur på Stabburudden samt lapp- vallar på Flärkmon, på udden vid Axel Långströms gård, på Sörnäset vid Strömbäck samt vid Avan i Lögdasundsselet (Gammgårn). En av vallarna tycks ha haft namnet Mevallen. I det namnet ingår kanske samma förstavelse som i byanamnet Meselefors, där m e är en förkortning av lapskans miesse = renkalv. Vid den vallen samlade man kanske renarna under kalvningstiden, möjligen också då kalvarna skulle märkas.
Janne Westman, Viska fann delar av en kåtaställning i vattnet vid Kojsjön (Kåtajaure ?) omkring 1940.
En lapp drunknade vid Dömanshälla och begrovs vid Fäbodsundet under den tid då, kyrka fanns i Årsilla (Åsele) men inte i Wiska, alltså före år 1797.
På Rågholmen har lapparna kanske haft sommargravar, där liken låg, till det blev vinterföre. Gropar på flera holmar i Viskasjön har kanske kommit till på detta sätt. Grav på lapska rogge eller rokke, och därför är det tänkbart att Rågholmen betyder Gravholmen.
När en nybyggare skulle syna sig lägenhet och hade inlämnat ansökan därom. Utsågs en synenämnd, som åt nybyggaren anvisade gårdstomt, tillräckligt stora vidder odlingsmark, slåtterängar och fiskevatten. Allt detta kunde inte inrymmas i ett skifte med uppdragna rågångar. Ängarna låg spridda här och var, ibland långt in i skogarna.
Nybyggaren kunde inte peka på "sitt" skogsskifte. Han hade emellertid rätt att taga det virke och den ved han behövde. Han fick jaga, där han fann villebråd i skogarna. Den stora skogen var den stora allmänningen eller kronans egendom.
|
