Anpassa textstorlek    A A A 
Välkommen till Östernoret!
   Nyheter Forum Kalender Dokumentarkiv Fotoalbum Gästbok
Navigering
    ::   Hem 
    ::   Byns historia 
    »   Utflyktsmål 
      :: Vitterhuset
      :: Vitterstigen
      » Fakta om Vittra
      :: Badplatsen
      :: Fäboden
    ::   Bygdegården 
    ::   Fiske 
    ::   Jakt 
    ::   Byasågen 
    ::   Östernorets byakamera 

 

Webmaster
Gunnel Linné
Östernoret 219
919 91 Åsele
Tel: 0941-10354
E-post gunnel.linne@noret.asele.se

Byålderman:

Anders Blomqvist, tel. 0941-44013,

070-3979675

Anders Blomqvist

Tel. 0941-44013, 070-3979675

Fakta om Vittra

Historier och ”fakta” berättade av Hans Isaksson, Anna Westerberg och Ingeborg Norberg 1979.

Vitterfolket var ett småfolk som enligt folktron bodde under jorden under våra bostäder ibland. Då kunde det bli bekymmer. De var vackrare än vi och hade det finare än vi inne. De hade kor precis som vi. Deras kor var alltid vita eller röda, aldrig svarta - de hatade svart. Deras kor kunde vara prydda med silverknoppar på hornen. Vitterkor mjölkade mycket bra. Man kunde fånga en vitterko om man kastade stål över den. Vitterfolket flyttade efter vittervägar. Dem fick man akta sig att blockera.

Om man råkar kissa på en vitterväg får man klåda över hela kroppen. Vitterfolket var snälla om vi inte besvärade dem. De kunde tala med oss och göra så att de såg ut som vi. En som bad om hästskjuts försvann bara plötsligt.
Gamla människor brukar säga ” Flytt på ji” när de slog ut slasken eller hett potatisvatten. De ville varna vitterfolket.

Om man retade vitterfolket kunde de hämnas genom att: mjölka korna, släppa dem lös, förvända synen eller flytta på föremål.
För att hindra vittra komma in kunde man bygga in något av stål i tröskeln.

När jag jobbade som kocka i en by ovanför Vilhelmina hände varje natt samma sak. Mellan kl. 24.00 – 01.00 varje natt högg någon ved. Det var ingen ur kocklaget utan vittra. Till sist var det några av oss som ville ut och se men vi fick inte. Då försökte vi titta genom ventilen. På aftonen när arbetarna kom hem vägrade hästarna att gå in i stallet. Vittra hade förvänt synen på dem för att hämnas att vi hade tjuvtittat. Vi tjuvtittade aldrig mer så hästarna behövde inte bindas ute mer än en natt. Varje natt kunde vi i fortsättningen höra samma ljud.

Det hände på den tiden när man var tvungen att tjära skorna ( blötkängorna ). Den här familjen hade ”tjärbytta” bakom dörren i farstun. Varje gång familjen var borta hände något märkligt. Tjärbyttan flyttades så att man nästan inte kunde komma in. Den ställdes så att ytterdörren blockerades. En dag var hela familjen kallad till husförhör. När man kom hem var dörren som vanligt blockerad. Far i huset blev rosenrasande. Han tog tjärbyttan och kastade in den i spisen. Men det skulle han inte ha gjort. Nästan allt i köket sögs in i spisen, tidningar, handdukar och kopparfat. Det enda som blev kvar var bibeln på bordet. ” Ta den också om ni törs”, skrek far. Bladen i bibeln började fladdra häftigt fram och tillbaka, men bibeln låg kvar. Far sprang efter prästen, som var kvar i byn och bad honom komma. Prästen fick kontakt med vitterfolket och frågade varför folket i huset inte fick vara ifred. Jo, sa vittra, människorna har byggt sin lagård över vårt hus och där under där hästarna står har vi vårt matbord. Vi får spillning rakt ner på bordet. Hur ska människorna göra för att få lugn och ro? Vi vill ha en vit duk i varje hörn på lagårn och en 12-shilling på varje hörnsten, sa vittra. Vittra fick som de begärde. På kvällen såg man de vita dukarna fladdra iväg i mörkret. På morgonen upptäckte man att pengarna var borta. Sen fick folket i gården vara ifred, troligen flyttade vittra.
I. Norberg.

En bonde hade kor och hästar. Han hade det bra. På självaste julafton fick han besök av en okänd man som bad om hjälp. Han beslöt att hjälpa honom. Han satte sig upp i åkskrindan och innan han visste ordet av var de framför främlingens dörr. Främlingarna hade mycket rent, vitt och propert inne och han blev bjuden på kaffe. De hade trevligt. Pötsligt kom något brunt rinnande från taket ner i kaffekoppen. – Ja, så där får vi ha det efter dina hästar. -Usch - Vad ska jag göra? – Kan du flytta stallet? Redan på juldagen började mannen med ”stallflyttningen”. När han var klar kom vittra på besök igen och sa att som tack skulle han få skjuta deras gullegris. Under jakt fick mannen skjuta björn. Det var gullegrisen.
H.Isaksson

Hans morfar hade skogsdikningar. Han låg i en ”gapakoja” ( 3 väggar ). Framför öppningen hade han eld. När han arbetat ett tag blev han angripen av svår värk och orkade nästan inte gå hem. Han besökte spåmannen Anners Ersson i Avaträsk. Han berättade för honom. Såg du inget vid elden? Nja, bara en underlig skorv som spottade och fräste vid elden. Det var det jag förstod, sa Anners. Du låg på vittervägen. Mötte du ingen på hemvägen? Jo - två små jäntor – men jag pratade inte med dem. Det skulle du ha gjort för de ville förklara. Ta du och flytta kojan.
Sept.-79 H. Isaksson

Man hörde vittra predika. ” Vi ock väntar nåd på den yttersta dagen”.
H. Isaksson

Vittra tyckte om att lura folk gå vilse. Vittra ville gärna komma åt människobarn. Detta skulle i så fall ske före dopet.

År 1845 talades om att det var ett fasligt liv 04.00 på morgonen. Grannarna måste upp och titta. De fick se djuren flyttas från ladugården. Lite längre fram gick de för att höra varför. – Nej, vi i ha inte varit uppe. Alla rusade oroliga till ladugården. Alla djuren var borta. Vittra hade tagit dem. Ingen vågade göra något åt det.
A.W.

Hos en familj hade en tjänsteflicka som alltid skulle mjölka kl. 06.00 på morgonen och sen släppa ut alla djuren. En morgon när hon mjölkade kom vittra till henne och sa:" Du mjölkar så tidigt så mina och folkets kor stångas och slåss i ett”. Om du mjölkar kl. 07.30 istället så ska du få en bra belöning. Flickan frågade gårdsfolket om hon skulle göra detta och fick lov till det. På den 3:e dagens morgon då flickan kom till ladugården stod det en vacker ko mitt på golvet. När flickan började mjölka så kom samma vitterkvinna fram till henne och sa att hon skulle få mjölka den vita kon till inpå hösten, men hon skulle då ha en ” tre-kant-bytta”(ej en rund) och den skulle bli full varje gång. Flickan gjorde så för varje gång hon mjölkade den vita kon och gårdsfolket var nöjda.
A.W.

Till sist en förklarlig vitterhistoria.

I Hoting finns en viadukt, landsväg under och järnväg ovanpå. När folk cyklade eller gick där efter mörkrets inbrott kunde de höra ett brak och knarr och lita visslande ljud intill ena brofästet. Eftersom flera hört detta och berättat för varandra så kom man fram till att det var vittra som kommit tillbaka (1930). Några modiga ungdomar beslöt en kväll att de skulle gå dit och se vad vittra hade för sig. Mycket riktigt, efter en stund började oljudet. De lyssnade noga varifrån oljudet kom och var nog lite rädda i alla fall. Så beslöt de sig för att med ficklampa ta sig fram till ljudet och döm om deras förvåning när de fick se vittra. Det var så att under sommaren pågick ett arbete i närheten. Armeringsjärn var upplagt där. När solen sken på dagen tog järnet åt sig mycket värme. På kvällen blev det svalt, då kallnade järnet. Detta gjorde att oljuden uppkom. Kanske det rent av var besvikna ungdomar som gick hem den kvällen.
Sponsorer
Lappmarksbonden
Holmgren Bygg AB
Hälla 50 tals Café
Camp Lapponia, Vi arrangerar fiske, jakt och naturäventyr i södra Lappland.
Roger Josefssons Åkeri
Edströms Åkeri
Lappvärket AB
Lindero Lantbruk
Danielssons Ko & co
Vandrarhemmet Gafsele Hostel
JTR Lining
Björnes Måleri & Golv
Näslunds Väg AB
Arvid Eckerskog Firma
Scherdins redovisnings & konsultbyrå
Romby´s i Lomsjö
Timra I Åsele
Studieförbundet vuxenskolan
  Åsele byaportal © 2018 - byaradet@aselebyar.nu Design o teknik - EZIT